barasaamantha.blogg.se

Som ni säkert kommer ihåg startade jag en sak på bloggen där jag ville ni skulle skicka in era historier om ni blivit mobbade, har mobbat andra, och var det tagit er idag?!
Tänkte dela med mig utav en historia idag, trevligt va?
Faktiskt super roligt att det var så många som skickade in sina historier, och jag hoppas på ännu fler!

Hej Samantha!

Jag tycker att det är en bra ide du har om att ta upp mobbning på bloggen. Det är verkligen ett ämne som måste pratas om ofta och mycket då det är ett av de vanligaste problemen i dagens samhälle.  Du får mer en gärna dela min historia på bloggen då jag själv har lagt ut den många gånger och hoppas att den ska inspirera andra att må bättre för det är något som ständigt måste jobbas med.  Här kommer min historia:  Jag har en mycket nära relation till mobbning då jag själv var utsatt av psykisk mobbning under 7 år i skolan. För min del så började mobbningen nästan så fort som vi började skolan och då kunde det handla om små saker som att jag umgicks med killar mycket mer än vad jag umgicks till tjejer men som åren gick så ändrades även mobbningen. Nu brydde sig mobbarna inte så mycket om att jag umgicks med killarna utan över den tanken på att jag försökte hitta vem jag var samtidigt som jag konstant fick höra att jag var tjock, ful och att ingen tycker om mig. Fast jag fick höra dessa orden dagligen så kämpade jag varje dag för att inte ge dem nöjet över att se att de hade knäckt mig utan istället så höll jag allt inom mig då jag inte vågade berätta för någon vad som hände. Jag berättade en gång för en lärare i hop att det skulle sluta men det blev värre och efter det så berättade jag aldrig det för någon igen. Under dessa åren så var jag ofta väldigt deprimerad men var inte en människa som ville ge min smärta till någon annan så istället tog jag på mig ett leende på utsidan medan jag timme efter timme och dag efter dag slogs mot demonerna på insidan. Flera gånger under dessa åren så hade jag självmordstankar och det var först när en person väldigt nära mig tog självmord som jag började bearbeta dessa tankarna och bestämde mig för att jag aldrig skulle vilja ge någon den sorgen som jag kände efter denna personen.  För min del så var den värsta tiden av mobbningen i slutet då jag blev mobbad av min egen kusin. Vi hade på några år gått från att vara som systrar till att knappt prata med varandra men jag trodde aldrig att hon skulle mobba mig. Det var verkligen en sak att bli mobbad av personer som man känt några år men att bli mobbad av en familjemedlem var en helt annan smärta. Detta skulle bli den första och enda gången som jag faktiskt berättade för mina föräldrar om vad som hände så vi kunde få ett slut på det. I dag så är jag väldigt öppen med min tid som mobbad då det har hjälpt mig att hitta mig själv men jag har en lång bit kvar och även om resan är väldigt lång så har den varit värd det för den har gjort mig till den jag är. Jag jobbar ständigt med att få ett slut på mobbningen i dagens samhälle, jag har bland annat skrivit en musikal som handlar just om mobbbning och backar aldrig från en möjlighet att berätta min historia i hop att någon ska bli inspirerad att våga vara sig själv!  Här har du min historia. Jag hoppas att du får in många fler och tänk på att oktober är inte bara bröstcancer månaden utan också anitmobbning månaden.

Mvh Maria

_____________________________________________

Ush, fyfan för folk alltså. 
Hur fan kan man mobba en annan person så den personen tillochmed får självmordstankar?
Tänker inte folk på hur farligt det är, hade du kanske velat leva med att det var ditt fel att personen du mobba tog livet av sig, freak!
Nej Maria, jag tycker du är super modig som vågar prata om var du varit utsatt för och jag tycker det är hemskt.
Jag vet även var detta tagit dig idag, för jag vet precis vem du är hehe. :)
Du är en super go tjej, bry dig inte om vad folk säger.. Du är fin som du är, och skit i din kusin säger, fuck henne! :)